Juna & Jag

Senaste inläggen

Av Anna - 16 maj 2010 23:52


Det har tagit 1 vecka att samla krafterna efter detta enormt lyckade 2 årskalas.
Kvällen innan hade vi dessutom släkten här och all mat, bröd, kakor, bullar ja allt var hemmagjort. Jag är mäkta stolt över Tomas och mina matkunskaper;)

Juna, vår lilla prinsessa, har alltså gått och blivit 2 år gammal. Tiden har bara rusat i väg, kan inte tro att hon redan förgyllt vår tillvaro i redan 2 år samtidigt som det känns som hon alltid varit en del av oss, att hon alltid funnits där...konstigt går ju inte riktigt ihop;)

Flera veckor innan kalaset har hon pratat om Amorina som skulle komma på hennes kalas. Amorina, Lottas söta lilla Shetlandsponny, snäll som få och helt underbart söt. Varenda kväll och morgon har Juna pratat om när hon ska få rida på Amorina igen. Så jag blev livrädd när de på nyheterna visade regn och blåst söndagen den 9 maj. För det skulle innebära att hästarna stannade hemma på sin lilla gård. Men som tur var så var det uppehåll från 12 på dagen och hästarna KOM till Junas stora glädje.

En annan stor glädje för Juna var att få sitta brevid sin första kärlek Gösta. Med tindrande ögon tittar hon på honom och tycker att han är helt fantastiskt oemotståndlig;)

  

Alla var tvungna att parkera en bit i från huset pga. platsbrist och de små söta hästarna.

  
De första gästerna togs emot väl om än något svalt, Juna verkade tom. glömt bort att man får paket när man fyller år;)

   De flesta mammor och pappor satt på golvet och umgicks med barnen, jättefint att se;)

   Gösta, Erik och Alex väntar på korv. Juna brevid sin "Loverboy" såklart;)

   Juna älskar korv och trots att hela bordet var fullt med barn så lät hon sig väl smaka.

   Lotta och Felicia med Amorina och Pepsi. Hästarna var så fina med flätor, rosetter och fina tiaror.

   Ett kärt återseende med Amorina. Juna ville pussa henne på mulen.

  
Och i väg bar det, 3 gånger tom. och Juna blev till slut nöjd;)

  
 Efter tårtan så stormade Pippi in till alla barns förtjusning med sig hade hon en väska full med guldpengar fulla med choklad.

   De allra flesta barnen flockades runt Pippi och Juna var mycket nyfiken på Pippi och tyckte att det var jättekul när Pippi tog med sig alla barn till godisträdet där det hängde en massa godispåsar. Sedan sjöng Pippi en massa bra sånger med barnen och det uppskattades.

Efter denna dag var Juna totalt slut och Tomas och jag med. Vi somnade alla 3 nästan stående men det var det värt. Det blev ett jättelyckat kalas som jag tror att alla barn gillade.

Juna fick en massa fina presenter och allra mest så gillade hon en begangnad leksak hon fick av Jennifer, en stol som kan prata och sjunga när hon sitter på den. Och så elefanten från Ulla såklart.

Tack alla för att ni kom och gjorde Junas dag till ett jättefint minne!
Kramar Anna & Juna

Av Anna - 9 april 2010 18:44

Positiv, javisst...kan det bli värre än att vakna upp annandagpåsk med ett täcke på 8 cm nysnö som kommit under natten. Faktum är att jag trodde på allvar att jag skulle få ett hysteriskt anfall...börja kasta skor omkring mig, slita av mig håret (ja det lilla jag har kvar efter zink bristen) eller varför inte slå upp ytterdörren och skrika okvädesord;)

Ja, ja vi hade i alla fall en underbar påskhelg, vi tre med hundar också förstås.

På altan hade vi 24 grader och vi satt ute och fikade, helt UNDERBART, går inte att beskriva.
  


I rabatten hittade jag dessa små vackra varelser
  


Efterlängtade till 1000.Det var många år sedan jag så hysteriskt letade efter vårtecken, det måste bero på all snö vi fått denna vinter.
Även om den varit rolig för barnen så har vintern blivut extra lång, det är i allafall min känsla. Men egentligen vad härligt det är att vara nordbo och längta så mycket till våren som vi ändå gör, vilka kontraster vi har med vårt klimat. Tänk om vi alltid hade det varmt och skönt med sol då skulle vi aldrig få dessa njutningsfulla stunder som ex. första fikan på verandan eller första grillningen. Tomas håller inte med mig nu, det vet jag...

I alla fall fick prinsessan höras talas om att Påskharen varit på besök på vår tomt och där gömt påskägg.
Junas ögon blev stora som tefat när vi gång på gpng förberedde henne för att gå ut och leta efter äggen på tomten, tills hon försiktigt säger:
-Tycker inte om påskharen!
Men varför inte det nu då, tänkte jag, vad är det för fel jag gjort nu då eller kanske har detvarit en påskhare på förskolan som skrämt barnen.
Jag letade upp bilder på internet för att visa henne men känslan för påskharen bestod...hmmm vi förstod ingenting, till hon sa:
-Tycker inte om tomten, a rädd tomten.
Jamen herregud, tomten, vi har ju hela tiden sagt att vi ska leta efter äggen på tomten och hon har föknippat tomten med den gamla mannen med röd luva som kommer på julafton, som hon numer är livrädd för. Ja, morfar lekte tomte lite för länge i julas och dessutom dansade han en hiskeligt ful dans.
Ok, då förstod vi att påskharen inte kunde gömma äggen på tomten, han fick helt enkelt nöja sig med trädgården;)
Problemet var löst och Juna gick ut för att leta efter ägg i TRÄDGÅRDEN;)
  

  

  

Påskhelgen innebar underbart långa och goda frukostar med hembakade scones, nykokta ägg och stora muggar med te.
  


Påskhelgen innebar också en del hundträning i Hofors, Winkas uppfödare bor där. Det var otroligt trevligt att träffa de igen, allesammans.
I helgen blir det förhoppningsvis sol och utevistelse på tomten, nej jag menar trädgårn, låter så fint med en trädgård men men vi ska klippa buskar och annat pyssel.

Ha en god helg alla solsuktare!

Av Anna - 1 april 2010 17:16


Årets påskfotografi fick nästan Tomas och mig att bli osams...
Alla sprang åt olika håll och hucklena åkte på sned, föll av eller revs av med flit.
Och när vi sedan var klara med fotograferingen eller rättare sagt när vi gav upp då bröt vår älskade lilla påskkärring ihop för att vi tvättade bort de svarta påmålade fräknarna.
Så nu är nya ditmålade och kärringen är nöjd;)


Så gott folk, håll till godo med dessa underbara bilder så önskar vi er en härligt galen, rolig påsk med massor av GODIS.

 

  

 

  

 

  

 

  

 

  

 

Anna, Juna och Tomas med alla vilddjur.


Av Anna - 29 mars 2010 14:47

  


(Juna 5 månader)


Nu händer det grejor minsann...
Prinsessan talar som mest 5 ords meningar.
I fredags stod jag och fixade i ordning en mysig fredagsmiddag. Juna sysselsatte sig själv med div saker och rätt som det är kommer hon in till mig i köket  med en stor väska i ena handen och ett hundkopell i andra handen och säger sakligt med klar och ljus stämma:
- Mamma, jag åka arbeta nu!
Så gick hon med bestämda steg in i vardagsrummet och satt sig på sin bobby car och åkte i väg.
Kvar stod jag och vinkade glatt:
-Hejdå, vi ses i kväll!


Åhhh, senare skrattade jag så att jag grät och jag hade sådan god lust att fråga vad hon arbetade med MEN något måste ju lämnas åt fantasin;)


Gullungen, det bästa som finns på denna jord och alla andra jordar också för den delen;)

Av Anna - 26 mars 2010 12:19


Så konstigt...
I går satt jag i egna tankar och började skriva på ett blogginlägg som skulle handla om känslan av att lämna bort mitt barn till personer jag inget vet något om.
Tankarna gick så här ngt förkortat:
I bland känns det jätte märkligt att lämna bort det absolut bästa jag har till människor jag inte känner och inte vet vad de heter i efternamn. Många är gångerna på väg till förskolan då tankarna snurrar och jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på VAD det är som får mig motvillig till att lämna min juvel på förskolan.
Mina hundar skulle jag aldrig lämna till någon jag inte kände men min dotter min alldeles underbara dotter lämnar jag varje dag till personer jag inte känner alls, som jag inte har någon som helst anknytning till.

Det har aldrig känts 100% bra och jag har ibland känt att jag inte velat lämna henne. Jag har, när jag studerat förskolan med lupp, inte hittat några tecken på att hon inte skulle ha det bra där MEN nu har jag kommit på.....
Det handlar inte om att jag inte litar på förskolan eller de som jag lämnar min prinsessa hos, jag vet att det nu handlar om SUNT FÖRNUFT som jag tycker alla föräldrar ska ha!

Efter detta klipp från Aftonbladet så inser jag att JAG verkligen ska vara 100% säker på de som jag lämnar henne hos.
Detta klipp gör så ONT i hjärtat och när Anna Trolle visade mig detta kunde jag inte hindra tårarna.
JAG SKULLE MÖRDA om detta hade hänt Juna.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6841318.ab


Vi föräldrar kan inte vara nog försiktiga med våra älsklingar!
Och vi föräldrar måste ta oss tid att analysera våra barn och vara observanta på HUR de mår!

En hemsk känsla har befunnit sig inom mig sedan jag såg detta klipp.

Ta hand om era barn och var noga med vilka ni lämnar de till!
Kram Anna, världens lyckligaste mamma.

Av Anna - 14 mars 2010 21:25

Vad gör jag när jag befinner mig i ett sällskap och det finns en person där som tar precis all plats, kör över andra, tar alla tillfällen att trycka till värdinna och dessutom pratar illa om människor som inte ens finns där att försvara sig?
Ångrar så att jag inte satt ner foten ordentligt. Kände mig som en mes. Ingen satt en TYDLIG gräns och jag vet inte om det var för rädsla att förstöra kvällen eller om personens attityd på något sätt skrämmer.  En person som pratar i ett, inte lyssnar inte på någon annan, som kan allt om allt och alla och som dessutom inte tar någon notis om andras åsikter eller viljor - en sådan person är otroligt svår att säga till och stå upp emot.
Jag tror hela sällskapet kände på det sättet. Så synd då kvällen började mycket bra med god mat och trevliga kvinnor.

I alla fall så är jag grymt besviken på mig själv som inte stod upp bättre för värdinnan, de andra kvinnorna samt för de som inte var där.
Jag brukar inte ha problem med det men jag hade otroliga problem med det i detta sällskap och det stör mig.
Nu vet jag att jag även kan reagera på detta sätt och ska försöka minnas det till nästa gång jag möter en självgod, egocentrisk, osympatisk person som förstör en underbar kväll.

// Anna

Av Anna - 11 mars 2010 14:16

Våren kommer alltid med en känsla av att vilja förändra saker och ting hos mig. Ja förutom att komma i baddräkten, så är det mer existentiella förändringar som lockar.
Jag funderar på att flytta ifrån kommunen, längre söderut. Jag tittar efter små gårdar till salu där jag skulle kunna bedriva ett mindre hundpensionat eller ett bed & breakfast. Jag tittar på olika alternativ att lösa en sådan flytt ekonomiskt. Jag tittar på olika utbildningar till hösten. Ja, det är massor som rör sig i huvudet just nu.
Det är inte det att jag inte är nöjd med situationen här, i vårat hus, i min butik, i kommunen, det är mer så att jag vill göra något annat, se något nytt.
Min nyfikenhet drar i mig som sjutton på vårkanten. Jag vill UT och upptäcka, prova nya saker.
Jag vet att jag ska ta till vara på den egenskapen för det är en otrolig drivkraft.


Min pappa är lite likadan, det är som när vi landat och tagit in det som behövs så är vi redo för nya utmaningar. Fast han är mycket duktigare än mig på att ta tillvara på nyfikenheten och se till att planerna blir av.
Vissa skulle kalla oss rastlösa men jag kan inte hålla med om det.  Det här handlar om nyfikenhet och en strävan att få upptäcka det oupptäckta (individuellt). Jag menar alltså det oupptäckta för just mig, det jag aldrig provat innan. Att få uppleva och känna.



Skapa flashcards